I valrörelsen 2006 så lovade alliansen så stort att satsa på arbetslinjen och komma tillrätta med bla utanförskap och ungdomsarbetslöshet , frågar som de körde fram som sina viktigaste vallöften. Nu är den borgerliga kartellen inne på sitt femte år vid makten och allt fler rapporter kommer om deras oförmåga att skapa jobb åt ungdomar och komma åt utanförskapet. Istället för arbetslinjen råder arbetslöshetslinjen för ungdomar antalet förtidspensioneringar ökar. Med tanke på att media i stort styrs av borgerliga värderingar så blir ju granskningen av regeringens politik generellt rätt ytlig. Som läsare blir jag ofta rätt förundrad över att när det bränner till i känsliga frågor så följs dessa inte upp. Men det ligger väl inte i deras intresse att synliggöra den borgerliga kartellens tillkortakommanden på område efter område.
Några exempel som kan hänföras till den borgerliga kartellens misslyckade politik är bl.a
-Kostnaderna för kommunernas försörjningsstöd har i det närmaste fördubblats i landet under deras 5 år vid
– Antalet unga utan arbete har ökat under deras period vid makten med över 20%
– Antalet förtidspensionerade har ökat med över 15%
Att det råder viss desperation i de borgerliga leden är lätt att förstå när man exempelvis besluta om sänkt restaurangmoms för att att möta ungdomsarbetslösheten trots att flera stora undersökningar, visar på att den typen av insatser kostar mycket, men ger ingen eller liten effekt tillbaka i form av fler sysselsatta. När denna åtgärd nu införs vid årsskiftet så ska det bli intressant att se om något år vad reformen kostat och om det lett till fler arbeten eller lägre priser på restaurangerna. Vinnare med alliansregeringens politik förmodar jag blir restaurangägarna vars vinstmarginaler ökar med statlig subvention, alltså våra skattepengar. En annan konsekvens av den förda politiken är borgarnas tro och vilja på att skapa lågt avlönade arbeten som lösningen på den höga arbetslösheten. En politik som leder till större klyftor i samhället och banar väg för ett samhälle där två tredjedelar har det bra och en tredjedel lever under knapphetens villkor. För mig är det inte lösningen på att komma tillrätta med den höga arbetslösheten genom att skapa ett låglöneproletariat, Sverige ska inte konkurrera med låga löner. Det som ska göras handlar om att investera i utbildning av olika slag för att möta behoven på arbetsmarknaden så att företag kan utvecklas, växa och skapa arbetstillfällen och med justa löner. På valdagen vart fjärde så bestäms vilken politisk inrikning som ska råda och hur vardagen kommer präglas för många av oss. Skillnaden är tydlig vill vi att samhället ska präglas av ökade klyftor, eller ska vi satsa på att minska klyftorna för att fler ska ha en dräglig tillvaro. Ytterst handlar politik om att fördelning av de resurser som finns, och mig veterligt har det aldrig legat i något av de borgerliga partiernas intresse att fördela dessa rättvist.
Till mina läsare önskar jag en God Jul och Gott Nytt år.